You Got A Friend In Me
Jag tänkte förklara det här med kramar (eller rättare sagt hur jag ser på dem).
Jag tycker att en kram ska betyda något, en sån där kram som man håller kvar i några sekunder (en krama-livet-ur-kram är inte kärleksfull, och en kram ska vara det). Jag gillar inte krama folk hip som happ för att det känns så kallt och väldigt, väldigt ytligt. Eftersom om jag kramar någon bara för den fina gesten är det för mig som att ena stunden säga "vad du är söt!" och sen, när kramen är slut tänka "fy fan vad du är avskyvärd". Därför vill jag endast krama folk jag bryr mig om och när de har gjort något som är just det jag gillar med de eller gjort något för mig (som kanske kan vara samma sak). En påtvingad kram är som våldtäckt, man tar något utan att bry sig om den andras personliga utrymme och känslor. Nu överdrev jag möjligen lite, men iaf. Vem vill visa ömhet mot någon som inte är redo att ta emot det? Nä, isch säger jag åt det.
Nackdelen att tycka kramar är betydelsefulla och därför skapat en mur emot kramar är ett man slutar få de när man faktiskt vill få en, och om man vill ge någon en kram blir det lätt krystat och alla ser ut som frågetecken, dessutom kan man bara ge en sån där äckligt krystad kram när endast personen man vill krama är där och då kan hela den där stunden som la grundtanken för kramen vara helt bortblåst och då är det ju bara underligt och väldigt hemskt. Kramar ftw, om stunden är rätt. Såååå, om du känner att det är rätt stund så kan du komma undan med en kram. Värsta wow.
Börjat skriva dagbok rejält nu efter att ha letat fram mammas gamla, de var roliga att läsa och -76 var det en bild på Belis mamma, tyckte det var lite småroligt ändå. Hihi.
Varför rejält dagbokskrivande? Utöver att jag hittade dagböckerna är det roligt se tillbaka och komma ihåg allt mer detaljerat, eller komma ihåg överhuvudtaget och sen tror jag det är roligt för mina barn (Annabelle, Simeon, Theodore mm) att läsa sen. Se hur jag hade och tänkte och var som ung.
Köpt en rock N' Roll nappflaska åt Jacob, rockarbebis ftw säger jag!
Såhär ser den ut, funderar på att sedan köpa en bandana åt honom som ser ut såhär..
Så grym ju! Jacob (för att försöka förebygga Stockholms förortspress som kommer försöka forma honom till hiphopare) skall tränas i att bli en rocker. Yep. Om det går åt skogen iaf en Indie, och om jag inte lyckas med det: Gay.
Det var allt nu, för Ellen och jag skulle behöva göra matte innan valborgs firandet kan börja.
/ J
Jag tycker att en kram ska betyda något, en sån där kram som man håller kvar i några sekunder (en krama-livet-ur-kram är inte kärleksfull, och en kram ska vara det). Jag gillar inte krama folk hip som happ för att det känns så kallt och väldigt, väldigt ytligt. Eftersom om jag kramar någon bara för den fina gesten är det för mig som att ena stunden säga "vad du är söt!" och sen, när kramen är slut tänka "fy fan vad du är avskyvärd". Därför vill jag endast krama folk jag bryr mig om och när de har gjort något som är just det jag gillar med de eller gjort något för mig (som kanske kan vara samma sak). En påtvingad kram är som våldtäckt, man tar något utan att bry sig om den andras personliga utrymme och känslor. Nu överdrev jag möjligen lite, men iaf. Vem vill visa ömhet mot någon som inte är redo att ta emot det? Nä, isch säger jag åt det.
Nackdelen att tycka kramar är betydelsefulla och därför skapat en mur emot kramar är ett man slutar få de när man faktiskt vill få en, och om man vill ge någon en kram blir det lätt krystat och alla ser ut som frågetecken, dessutom kan man bara ge en sån där äckligt krystad kram när endast personen man vill krama är där och då kan hela den där stunden som la grundtanken för kramen vara helt bortblåst och då är det ju bara underligt och väldigt hemskt. Kramar ftw, om stunden är rätt. Såååå, om du känner att det är rätt stund så kan du komma undan med en kram. Värsta wow.
Börjat skriva dagbok rejält nu efter att ha letat fram mammas gamla, de var roliga att läsa och -76 var det en bild på Belis mamma, tyckte det var lite småroligt ändå. Hihi.
Varför rejält dagbokskrivande? Utöver att jag hittade dagböckerna är det roligt se tillbaka och komma ihåg allt mer detaljerat, eller komma ihåg överhuvudtaget och sen tror jag det är roligt för mina barn (Annabelle, Simeon, Theodore mm) att läsa sen. Se hur jag hade och tänkte och var som ung.
Köpt en rock N' Roll nappflaska åt Jacob, rockarbebis ftw säger jag!
Såhär ser den ut, funderar på att sedan köpa en bandana åt honom som ser ut såhär..Så grym ju! Jacob (för att försöka förebygga Stockholms förortspress som kommer försöka forma honom till hiphopare) skall tränas i att bli en rocker. Yep. Om det går åt skogen iaf en Indie, och om jag inte lyckas med det: Gay.Det var allt nu, för Ellen och jag skulle behöva göra matte innan valborgs firandet kan börja.
/ J
Fix you Up
På IOS igår så drog Leif upp Genus. Tsk, jag vet mer om Genus än honom upptäckte jag snabbt och det fick mig att ogilla Dansken ännu mer! Gud.. Hoppas Ellinor inte är mammaledig för länge..
Igår stog jag även vid receptionen och kollade igenom alla scheman ('alla' är då ledarskap och media eftersom jag saknar helt och hållet intresse för alla andra linjer på Örnen) och några klasslistor. Ja, jag hade lite tråkigt. Ja, jag hade ingen lektion. Ja, jag har underliga sätt att underhålla mig på.
There's a time and place for everything
There's a reason why certain people meet
There's a destination for everyone
Whats the explaination when we're done
Slip your hands inside my pockets
Tell me nothing else would do
Tisdag.
Ira var borta på nånting på engelskan så vi fick sitta och göra gamla nationella. Tråkig eftersom det inte ska vara inlämnat förrän på fredag. Sååå.. Jag läste ut Kiss-boken (låter fånigt, och som i mitt tidigare inlägg blev jag väldigt besviken på den). Somnade nästan, igår somnade jag också.
Men! Ungdomsmottagningen kom förbi och tog upp hela första IOS lektionen, de snackade om könssjukdomar (svinkul, hehe.. nej) och delade ut kondomer i små askar. Så nu har jag fyra stycken. De gjorde också ett könssjukdom-träd, intressant. Du skulle bara våga ge mig klamydia!
Seriöst, blir jag steril så blir jag ledsen och tar typ livet av mig. Barn liksom <3
And you never would have thought it in the end
How amazing it feels just to live again
It's a feeling that you cannot miss
It burns a hole through everyone that feels it
Livet äger. Tar bara tid att inse det, gå igenom den hemska fasen som alla går igenom mer eller mindre. När man har kommit förbi det, då man tänker positivt och inte överanalyserar det små negativa tingen så blir allt mycket ljusare. Lev för att leva, det blir så mycket bättre.
/ J
It's so cool, it's so hip, it's alright
Så det är näst sista dagen i Stockholm nu, så jag tänkte att eftersom det inte är säkert att jag kommer ha chansen att blogga på ett tag att jag borde göra det nu. Dessutom är ju minnet mer färskt.
På onsdagen kom Micki med det näst tidigaste flyget, vilket innebar att jag behövde stiga upp betydligt tidigare än vad jag kände för -.-'
I alla fall, jag hämtade upp henne vid flygbussarna och sedan gick vi till ringen för att möta Erik och efter att vi lämnat väskan i Rissne och åkt tillbaka till stan så skulle Erik iväg någonstans. Jag och Micki åkte till Gamla stan där vi var på Comics heaven och Sci-Fi, efter det så gick vi till Slussen och kollade på en utställning för att sedan gå vidare och upptäcka världens bästa affär någonsin. Någonsin! Belle Shoes heter affären och de har världens snyggaste skor, i alla fall med tanke på att de är hur billiga som helst! Älskar affären, tyvärr hade de inte min storlek (38/39) när det kom till de skyhöga lackpumpsen i blått, vilket var alldeles hemskt. Men jag köpte ett par stövletter iställer, bronsfärgade eller lite guldaktiga.. inte helt säker om jag ska vara ärlig.
Efter det så har vi gått vidare vid slussen mot medborgarplatsen i jakt på Hello Kitty butiken som Micki så gärna ville kolla in, på vägen dit såg jag ännu ett par skor. Tyvärr så var affären stängd.
Damn.
Efter att ha letat förtvivlat efter ett Burger King längs hela Götagatan (vilket är en väldigt lång gata) gav vi upp och åt på svinäckliga McDonalds. Micki fick något blått i en av sina nuggets, det visar ju tydligt vilken kvalitet på maten McDonalds vill uppnå. Sen började vi gå tillbaka och leta efter gatan som Hello Kitty affären skulle ligga på (som dessutom är gömd inne i ett café så att man inte ska hitta det så enkelt). Det var inte det enklaste och jag fick fråga några personer innan vi hittade en äldre kvinna som var så Stockholm! Hon gav oss en ganska okej beskrivning, och efter kanske lite över en timme så hittade vi den där jävla Hello Kitty affären.
Micki köpte inget.
Efter det (vid det här laget bar jag ju omkring på Emmeli's jäkla present också) så började vi dra oss hemåt, och då hade vi varit på gång sen nio fram till halvfem. Micki somnade när vi kom hem, jag var nära men jag instämde ändå inte i Pappas och Micki's snarkande (även om Pappa nu överröstade Micki xD ). Efter det minns jag inte riktigt vad vi gjorde.. Hmm.
She's sportin' high heal shoes
Oh, but tomorrow morning
She'll have to change her trend
And be sweet sixteen
And back in class again
På torsdagen sprang vi omkring i Sumpan och försökte hitta Tulegatan 22 i minst en timme. Jag och Micki gick in till Sumpan och det var mysigt, promenader mellan Rissne, Hallonbergen, Sumpan är mysigast och jag skulle gärna ta er andra på den promenaden också. Alla fåglar där är mysiga, nästan inga duvor alls! Några aggressiva gäss dock...
Se, aggressiv. Den blev sådär när vi drog fram kamera och mobil. Seriöst. Aggro-gås!
Efter drygt en halvtimme så var vi i Sumpan och efter en viss förvirring hittade vi Erik och började leta efter Tulegatan 22, och sen när jag ringde Pappa så var det tydligen så att det finns en Tulegatan 22 i Stockholm... GAH!
Så vi åker in till stan, skiter i Bubble Tea & Friend (även om jag gärna vill prova deras te med bubblor i..) och gick runt på stan och shoppade. Jag hittade en t-shirt på Urban jag ville ha med GNR tryck, men den kostade 400kr och det är inte en t-shirt värd. Det existerar ej i min värld. I alla fall inte om det då inte är merch...
Jag känner för att leva dubbelliv, är det skumt?
Jag hittade inte så mycket mer, eller jo. En blus på Urban för 3000kr, tycker ni kan köpa den till mig, för ni är ju så snälla :) Jo, hittade självklart skor på NK också. Ska spara pengar till de tills då vi åker ner i slutet av Maj. De kostade runt 2000kr så, ja. Spara som sagt. Hjälp mig med det? ^^
Köpte två böcker också, När jag Hör Din Röst och Kiss: Behind The Mask.
(Eftersom bloggen har dampat har jag inte kunnat posta inlägget förut, så jag skriver klart det nu).
Behind the mask var den sämsta rock biografin jag någonsin läst, seriöst. Det är mer eller mindre bara om när de gjorde skivor och hur de skrev vissa låtar (fast det stog att det skulle vara om vad låtarna betyder) och usch! Blev så sur idag.
Köpte GH också som Micki och jag (mest Micki) spelade ut samma dag. Ska köpa GH2 skivan senare så jag kan spela BATH ^^
Nu kommer jag knappt ihåg vad jag skulle skriva... Darn.
IAF!
På lördagen sov Micki hos Erik och vi som var kvar åkte till min faster i Hallonbergen och var där i ungefär en timme och åt middag och sådant, sen åkte vi hem igen efter att ha hyrt Hairspray (Naomi skulle välja film, så jag påpekade att Zac Efron var med och voíla, vi skulle se Hairspray). Den var helt underbar! Jag älskade den, sån härlig film och jämfört med Pappa och Naomi så satt jag och dansade igenom hela filmen. Jag älskar musikaler, speciellt när de bara brister ut i skratt lite här och där utan anledning. Jag vill också ha min egna Link Larkin, jag har förtjänat det tycker jag. Tycker inte ni? Eller är det bara så att det inte är meningen och att.. Nä, jag vet inte.
She's sportin' high heal shoes
Oh, but tomorrow morning
She'll have to change her trend
And be sweet sixteen
And back in class again
Söndagen innebar Naomis födelsedag, hon fyllde tolv år och det måste ju firas. Duh.
Micki och jag gjorde den skitsnygga tårtan medans min Faster gjorde pizzorna (med äkta pizzadeg mf's!), sedan dekorerde vi hela lägenheten (typ) och det var ju helt wonderful. Jag band ihop alla ballonger och sen utgick vi från det mer eller mindre.
Sen var det ju så att vi åkte hem på söndagen. Hehe, rolig historia där.
Först av allt så börjar det ju med att jag tar tunnelbanan till centralen. Redan där får jag problem.
På tåget sitter ett gäng killar (typ 15-19) och pratar högt och klänger och hänger, jag bryr mig inte så mycket så länge de inte stör mig. Men sen när vi har åkt högst en station så drar en av de där i nödbromsen! NÖDBROMSEN! Så tåget stannar och konduktören måste gå igenom flera vagnar för att se var felet är. Gah! Nu börjar jag bli stressad eftersom man ska checka in iaf 40 minuter innan flyget far iväg. Och flygbussen tar ju 40 minuter och nu är klockan tio över sju! Herregud, men efter några fler långsamma minuter släpps vi iväg och tio minuter senare är jag på vasagatan. Jag ser inte Micki. Och panik får jag verkligen när hon inte svarar i telefon eftersom vi nu har exakt fem minuter på oss att springa till bussen och hoppa på. Sen ringer hon upp mig, tack och lov och jag guidar henne till vart jag står (vilket är vid max) och vi skyndar till flygbussarna. Känner nu att hjärtat inte längre slår i normal takt typ bodom bodom utan b-b-bo bo bodom domdomdomdom bodomdodmdom ungefär. Lite stressad blir man ju när det står att bussen inte kommer förrän 19.40 (jag kan nog med matte för att förstå att det gör att vi inte kan checka in) och när vi väl är vid terminal fyra är det världens jävla kö till incheckningen som verkar bli längre och längre för varje sekund som går...
Micki hinner få fram sin biljett först, och här har vi tur, planet är försenat till kvart över nio! Halleluja prisa herren!
Dock är ju kön som slingrar sig fram och tillbaka lite oroväckande, så än har mitt hjärta inte börjat slå helt normalt..
Medans vi står där i kön så är det en snubbe som ropar "Flyg till luleå?" så vi följer efter honom och får checka in vårt bagage i special grejset, härligt värre. Tyvärr står jag och skriker i telefon åt pappa "RING UPP SENARE!" och även "Vad i ring upp senare är det som du INTE FÖRSTÅR?!!". Charmerande dam är jag minsann.
(Tydligen var det så att pappa inte kunde höra att jag skrek åt honom, därför ringde han upp om och om igen)
Micki fastnade en snabb stund i säkerhetskontrollen, skitkul när de sa "den färglada" - ha ha liksom.
Såg Erik också (från förra klassen då), det ni! Såg även hans storasyster och en annan från ledarskap.
Medans vi väntade visade det sig att flyget var ännu mer försenat! Tio över tio skulle det gå nu, istället för tio i nio som var den ursprungliga planen. Så jag och Micki lekte musiklek, mwah. Jag vann med ett halvt poäng, innan vi någon av oss hann till tio fick vi boarda planet (säg boarda såhär: bårrda).
Först klockan tolv var jag hemma och gissa om jag var trött, usch. Inte alls härlig kan jag säga. Inte alls.
/ J
På onsdagen kom Micki med det näst tidigaste flyget, vilket innebar att jag behövde stiga upp betydligt tidigare än vad jag kände för -.-'
I alla fall, jag hämtade upp henne vid flygbussarna och sedan gick vi till ringen för att möta Erik och efter att vi lämnat väskan i Rissne och åkt tillbaka till stan så skulle Erik iväg någonstans. Jag och Micki åkte till Gamla stan där vi var på Comics heaven och Sci-Fi, efter det så gick vi till Slussen och kollade på en utställning för att sedan gå vidare och upptäcka världens bästa affär någonsin. Någonsin! Belle Shoes heter affären och de har världens snyggaste skor, i alla fall med tanke på att de är hur billiga som helst! Älskar affären, tyvärr hade de inte min storlek (38/39) när det kom till de skyhöga lackpumpsen i blått, vilket var alldeles hemskt. Men jag köpte ett par stövletter iställer, bronsfärgade eller lite guldaktiga.. inte helt säker om jag ska vara ärlig.
Efter det så har vi gått vidare vid slussen mot medborgarplatsen i jakt på Hello Kitty butiken som Micki så gärna ville kolla in, på vägen dit såg jag ännu ett par skor. Tyvärr så var affären stängd.
Damn.
Efter att ha letat förtvivlat efter ett Burger King längs hela Götagatan (vilket är en väldigt lång gata) gav vi upp och åt på svinäckliga McDonalds. Micki fick något blått i en av sina nuggets, det visar ju tydligt vilken kvalitet på maten McDonalds vill uppnå. Sen började vi gå tillbaka och leta efter gatan som Hello Kitty affären skulle ligga på (som dessutom är gömd inne i ett café så att man inte ska hitta det så enkelt). Det var inte det enklaste och jag fick fråga några personer innan vi hittade en äldre kvinna som var så Stockholm! Hon gav oss en ganska okej beskrivning, och efter kanske lite över en timme så hittade vi den där jävla Hello Kitty affären.
Micki köpte inget.
Efter det (vid det här laget bar jag ju omkring på Emmeli's jäkla present också) så började vi dra oss hemåt, och då hade vi varit på gång sen nio fram till halvfem. Micki somnade när vi kom hem, jag var nära men jag instämde ändå inte i Pappas och Micki's snarkande (även om Pappa nu överröstade Micki xD ). Efter det minns jag inte riktigt vad vi gjorde.. Hmm.
She's sportin' high heal shoes
Oh, but tomorrow morning
She'll have to change her trend
And be sweet sixteen
And back in class again
På torsdagen sprang vi omkring i Sumpan och försökte hitta Tulegatan 22 i minst en timme. Jag och Micki gick in till Sumpan och det var mysigt, promenader mellan Rissne, Hallonbergen, Sumpan är mysigast och jag skulle gärna ta er andra på den promenaden också. Alla fåglar där är mysiga, nästan inga duvor alls! Några aggressiva gäss dock...
Se, aggressiv. Den blev sådär när vi drog fram kamera och mobil. Seriöst. Aggro-gås!Efter drygt en halvtimme så var vi i Sumpan och efter en viss förvirring hittade vi Erik och började leta efter Tulegatan 22, och sen när jag ringde Pappa så var det tydligen så att det finns en Tulegatan 22 i Stockholm... GAH!
Så vi åker in till stan, skiter i Bubble Tea & Friend (även om jag gärna vill prova deras te med bubblor i..) och gick runt på stan och shoppade. Jag hittade en t-shirt på Urban jag ville ha med GNR tryck, men den kostade 400kr och det är inte en t-shirt värd. Det existerar ej i min värld. I alla fall inte om det då inte är merch...
Köpte två böcker också, När jag Hör Din Röst och Kiss: Behind The Mask.
(Eftersom bloggen har dampat har jag inte kunnat posta inlägget förut, så jag skriver klart det nu).
Behind the mask var den sämsta rock biografin jag någonsin läst, seriöst. Det är mer eller mindre bara om när de gjorde skivor och hur de skrev vissa låtar (fast det stog att det skulle vara om vad låtarna betyder) och usch! Blev så sur idag.
Köpte GH också som Micki och jag (mest Micki) spelade ut samma dag. Ska köpa GH2 skivan senare så jag kan spela BATH ^^
Nu kommer jag knappt ihåg vad jag skulle skriva... Darn.
IAF!
På lördagen sov Micki hos Erik och vi som var kvar åkte till min faster i Hallonbergen och var där i ungefär en timme och åt middag och sådant, sen åkte vi hem igen efter att ha hyrt Hairspray (Naomi skulle välja film, så jag påpekade att Zac Efron var med och voíla, vi skulle se Hairspray). Den var helt underbar! Jag älskade den, sån härlig film och jämfört med Pappa och Naomi så satt jag och dansade igenom hela filmen. Jag älskar musikaler, speciellt när de bara brister ut i skratt lite här och där utan anledning. Jag vill också ha min egna Link Larkin, jag har förtjänat det tycker jag. Tycker inte ni? Eller är det bara så att det inte är meningen och att.. Nä, jag vet inte.
She's sportin' high heal shoes
Oh, but tomorrow morning
She'll have to change her trend
And be sweet sixteen
And back in class again
Söndagen innebar Naomis födelsedag, hon fyllde tolv år och det måste ju firas. Duh.
Micki och jag gjorde den skitsnygga tårtan medans min Faster gjorde pizzorna (med äkta pizzadeg mf's!), sedan dekorerde vi hela lägenheten (typ) och det var ju helt wonderful. Jag band ihop alla ballonger och sen utgick vi från det mer eller mindre.
Sen var det ju så att vi åkte hem på söndagen. Hehe, rolig historia där.
Först av allt så börjar det ju med att jag tar tunnelbanan till centralen. Redan där får jag problem.
På tåget sitter ett gäng killar (typ 15-19) och pratar högt och klänger och hänger, jag bryr mig inte så mycket så länge de inte stör mig. Men sen när vi har åkt högst en station så drar en av de där i nödbromsen! NÖDBROMSEN! Så tåget stannar och konduktören måste gå igenom flera vagnar för att se var felet är. Gah! Nu börjar jag bli stressad eftersom man ska checka in iaf 40 minuter innan flyget far iväg. Och flygbussen tar ju 40 minuter och nu är klockan tio över sju! Herregud, men efter några fler långsamma minuter släpps vi iväg och tio minuter senare är jag på vasagatan. Jag ser inte Micki. Och panik får jag verkligen när hon inte svarar i telefon eftersom vi nu har exakt fem minuter på oss att springa till bussen och hoppa på. Sen ringer hon upp mig, tack och lov och jag guidar henne till vart jag står (vilket är vid max) och vi skyndar till flygbussarna. Känner nu att hjärtat inte längre slår i normal takt typ bodom bodom utan b-b-bo bo bodom domdomdomdom bodomdodmdom ungefär. Lite stressad blir man ju när det står att bussen inte kommer förrän 19.40 (jag kan nog med matte för att förstå att det gör att vi inte kan checka in) och när vi väl är vid terminal fyra är det världens jävla kö till incheckningen som verkar bli längre och längre för varje sekund som går...
Micki hinner få fram sin biljett först, och här har vi tur, planet är försenat till kvart över nio! Halleluja prisa herren!
Dock är ju kön som slingrar sig fram och tillbaka lite oroväckande, så än har mitt hjärta inte börjat slå helt normalt..
Medans vi står där i kön så är det en snubbe som ropar "Flyg till luleå?" så vi följer efter honom och får checka in vårt bagage i special grejset, härligt värre. Tyvärr står jag och skriker i telefon åt pappa "RING UPP SENARE!" och även "Vad i ring upp senare är det som du INTE FÖRSTÅR?!!". Charmerande dam är jag minsann.
(Tydligen var det så att pappa inte kunde höra att jag skrek åt honom, därför ringde han upp om och om igen)
Micki fastnade en snabb stund i säkerhetskontrollen, skitkul när de sa "den färglada" - ha ha liksom.
Såg Erik också (från förra klassen då), det ni! Såg även hans storasyster och en annan från ledarskap.
Medans vi väntade visade det sig att flyget var ännu mer försenat! Tio över tio skulle det gå nu, istället för tio i nio som var den ursprungliga planen. Så jag och Micki lekte musiklek, mwah. Jag vann med ett halvt poäng, innan vi någon av oss hann till tio fick vi boarda planet (säg boarda såhär: bårrda).
Först klockan tolv var jag hemma och gissa om jag var trött, usch. Inte alls härlig kan jag säga. Inte alls.
/ J
