When I wake up in my makeup
Jag brukar faktiskt nästan aldrig ta bort smink när jag går och lägger mig, eller. Jag tar bort smink om jag har puder eller foundation. Men jag har nästan aldrig det, så jag vaknar alltid upp och ser mig i spegeln och den som stirrar tillbaka är någon med världens fågelbo till hår eftersom det blir till knullrufs av minsta berörning och ett par ögon som skriker att det blev sent igår. Rockigt värre, lite sunkigt. Lite stylat ofräsh.
Jag älskar det.
Flutter Girl you don't wanna know what I live
You don't wanna take what I give
'Cause I give nothing for free
Inget är gratis, så det så. Det är få osjälviska saker som människor gör, oftast gör man bara saker som man på något sätt kan tjäna på. Omedvetet t.om.
Var ett tag jag bloggade märker jag nu, men förutom att varit fullkomligt uppriven över att inte kunna sommarjobba och gått på kryckor har det inte hänt särskilt mycket. Men nog om det, efter midsommar stack jag iväg till Umeå där Asters syster, Elsa, bor med sin man, Yoseph, och deras tre barn. Keven, Adriana och David.
David var tydligen pojken som satte tuggummi i sitt hår hela tiden förra året :)
Han är så söt! 2år. Gav mig en gonattpuss och allt. Och en hejdåpuss när vi åkte vidare till stockholm dagen efter vi hade kommit dit. Men under tiden vi var där fick vi iaf traditionell mat. Traditionell Eritriansk mat alltså. Det är mycket svårare att äta med händerna än vad man kan tro, det strider ju mot allt man har blivit uppfostrad till att INTE göra. Och nu plötsligt ska man kladda ner händerna? Dessutom är det ju att man äter med höger hand och använder vänstra till annat, som att dricka. Svåra saker tycker jag. Hade ju nyss lärt mig att kontrollera ätpinnar.
Iaf, det var roligt åka bil ner genom Sverige. Älskar åka bil, så det kan ju ha något med det. Jag vill verkligen åka på äkta bilsemester. Bara leva i bilen mer eller mindre, då och då ta in på vandrarhem. Ingen som vill det? En vän med bil? En vän som vill hyra bil iaf?
Vi var vid Skuleberget istället för höga kusten, för ingen av oss hade varit vid skuleberget men alla hade varit vid höga kusten. Det var ett ganska maffigt berg, men vi valde att inte klättra uppför det. Faktiskt.
Skuleberget.
Såg en rolig buss också, två gånger! Det var möjligen samma buss som jag såg längre upp i landet. Inte helt säker dock.
Tha Darth Vader bass!
Se så snyggt.
Har inte gjort speciellt mycket här i storstan.
Men jag har varit in till centrum, spenderade större tiden till att undra var jag var och var myrorna var. Det stog att myrorna skulle vara vid Hötorget, men detta grejs var ju långt bort i gud vet var (ironi här; nära en kyrka).
Jag var på jakt efter något till söndagen, men jag hittade inget. Ironi igen, jag hittade något till söndag. Visste bara inte jag skulle använda det till söndag då jag köpte det. Vad köpte jag? Jo, en kjol och en brosch.
Man ser den lilla broschen jag köpte också ^^
Och den kanske inte ser kort ut, men den är KORT! O__O Vet inte om jag kommer våga ha på mig den.
Efter jag hade gått till myrorna antog jag att det bara var att svänga lite här och där för att komma tillbaka till drottningatan, men icke! Virade helt bort mig. Kom till 'Wallinska skolan' och 'Nya kyrkan' innan jag hittade tills pappas jobb, för därifrån vet jag hur man kommer tillbaka till stan utan några problem ^^
När jag hade kommit in till stan så gick jag direkt till buttericks, och där köpte jag vad som behövdes till min utstyrsel på söndag. Så det blir det inga bild bevis på. Nuh uh.
Men, det saknades diversa saker för att det skulle bli perfecto, som kläder. Så jag gick till Zara där det var världens rea. Och det innebär en hord men människor. Och tröjan fanns bara i S >.< Jag fick gräva mkt, till sist krälade jag (ja, jag krälade faktiskt bokstavligen) där under bordet och slet fram en i rätt storlek. Perfecto.
Så jag köpte den och stack sedan in en stund på topshop där jag hittade en kjol som hade varit PERFEKT för min utstyrsel, men nejdå. Den var ju för liten, det såg jag ju. Aldrig att mina höfter klarar av att tvingas i den där kjolen.
Iaf, köpte inget från topshop. Det är dyrt där också.
Och såklart gick jag till pocketshop <3
Två böcker gav mig två stämplar, vilket innebar att jag fick en grattis bok! Och dessutom har jag fått en stämpel på mitt nya, härligt rosa kort.
Jag älskar pocketshop.
Flickan och Skulden borde alla läsa, btw.
Make your decision and don't you dare think twice
Go with your instincts along with some bad advice
Pappa kom nyss in och sa "Glassarna vinner! Glassarna vinner! Glassarna vinner alltid!"
Okej, det var inte helt random. Jag spelade det där glass-spelet på neopets, och han såg ju det. Så det var som sagt inte random, men tänk så roligt det hade varit om det faktiskt var random?
Glömde ju visa närbild på broschen.
Jag tyckte den var söt, och värd 5kr.
Nu är jag så pepp på att roadtripa! JAG VILL! Jag vill verkligen, skulle vara så roligt så det är ju inte sant <3
Villvillvillvill!
Kom igen nu :D
Near death, last breath, and barely hanging on-
Would you believe me if I said I didn't need you?
Jag gillar livet, för att få vara lite random :)
/ J
Jag älskar det.
Flutter Girl you don't wanna know what I live
You don't wanna take what I give
'Cause I give nothing for free
Inget är gratis, så det så. Det är få osjälviska saker som människor gör, oftast gör man bara saker som man på något sätt kan tjäna på. Omedvetet t.om.
Var ett tag jag bloggade märker jag nu, men förutom att varit fullkomligt uppriven över att inte kunna sommarjobba och gått på kryckor har det inte hänt särskilt mycket. Men nog om det, efter midsommar stack jag iväg till Umeå där Asters syster, Elsa, bor med sin man, Yoseph, och deras tre barn. Keven, Adriana och David.
David var tydligen pojken som satte tuggummi i sitt hår hela tiden förra året :)
Han är så söt! 2år. Gav mig en gonattpuss och allt. Och en hejdåpuss när vi åkte vidare till stockholm dagen efter vi hade kommit dit. Men under tiden vi var där fick vi iaf traditionell mat. Traditionell Eritriansk mat alltså. Det är mycket svårare att äta med händerna än vad man kan tro, det strider ju mot allt man har blivit uppfostrad till att INTE göra. Och nu plötsligt ska man kladda ner händerna? Dessutom är det ju att man äter med höger hand och använder vänstra till annat, som att dricka. Svåra saker tycker jag. Hade ju nyss lärt mig att kontrollera ätpinnar.
Iaf, det var roligt åka bil ner genom Sverige. Älskar åka bil, så det kan ju ha något med det. Jag vill verkligen åka på äkta bilsemester. Bara leva i bilen mer eller mindre, då och då ta in på vandrarhem. Ingen som vill det? En vän med bil? En vän som vill hyra bil iaf?
Vi var vid Skuleberget istället för höga kusten, för ingen av oss hade varit vid skuleberget men alla hade varit vid höga kusten. Det var ett ganska maffigt berg, men vi valde att inte klättra uppför det. Faktiskt.
Skuleberget.Såg en rolig buss också, två gånger! Det var möjligen samma buss som jag såg längre upp i landet. Inte helt säker dock.
Tha Darth Vader bass!
Se så snyggt.Har inte gjort speciellt mycket här i storstan.
Men jag har varit in till centrum, spenderade större tiden till att undra var jag var och var myrorna var. Det stog att myrorna skulle vara vid Hötorget, men detta grejs var ju långt bort i gud vet var (ironi här; nära en kyrka).
Jag var på jakt efter något till söndagen, men jag hittade inget. Ironi igen, jag hittade något till söndag. Visste bara inte jag skulle använda det till söndag då jag köpte det. Vad köpte jag? Jo, en kjol och en brosch.
Man ser den lilla broschen jag köpte också ^^Och den kanske inte ser kort ut, men den är KORT! O__O Vet inte om jag kommer våga ha på mig den.
Efter jag hade gått till myrorna antog jag att det bara var att svänga lite här och där för att komma tillbaka till drottningatan, men icke! Virade helt bort mig. Kom till 'Wallinska skolan' och 'Nya kyrkan' innan jag hittade tills pappas jobb, för därifrån vet jag hur man kommer tillbaka till stan utan några problem ^^
När jag hade kommit in till stan så gick jag direkt till buttericks, och där köpte jag vad som behövdes till min utstyrsel på söndag. Så det blir det inga bild bevis på. Nuh uh.
Men, det saknades diversa saker för att det skulle bli perfecto, som kläder. Så jag gick till Zara där det var världens rea. Och det innebär en hord men människor. Och tröjan fanns bara i S >.< Jag fick gräva mkt, till sist krälade jag (ja, jag krälade faktiskt bokstavligen) där under bordet och slet fram en i rätt storlek. Perfecto.
Så jag köpte den och stack sedan in en stund på topshop där jag hittade en kjol som hade varit PERFEKT för min utstyrsel, men nejdå. Den var ju för liten, det såg jag ju. Aldrig att mina höfter klarar av att tvingas i den där kjolen.
Iaf, köpte inget från topshop. Det är dyrt där också.
Och såklart gick jag till pocketshop <3
Två böcker gav mig två stämplar, vilket innebar att jag fick en grattis bok! Och dessutom har jag fått en stämpel på mitt nya, härligt rosa kort.
Jag älskar pocketshop.
Flickan och Skulden borde alla läsa, btw.
Make your decision and don't you dare think twice
Go with your instincts along with some bad advice
Pappa kom nyss in och sa "Glassarna vinner! Glassarna vinner! Glassarna vinner alltid!"
Okej, det var inte helt random. Jag spelade det där glass-spelet på neopets, och han såg ju det. Så det var som sagt inte random, men tänk så roligt det hade varit om det faktiskt var random?
Glömde ju visa närbild på broschen.
Jag tyckte den var söt, och värd 5kr.
Nu är jag så pepp på att roadtripa! JAG VILL! Jag vill verkligen, skulle vara så roligt så det är ju inte sant <3
Villvillvillvill!
Kom igen nu :D
Near death, last breath, and barely hanging on-
Would you believe me if I said I didn't need you?
Jag gillar livet, för att få vara lite random :)
/ J
City Girl
Modebloggande på väg? Nä.
Jag tycker att det är ganska patetiskt det här med modebloggandet, speciellt om man är någon brutta som bor i farsta eller något och inte i t.ex N.Y. Då hade modebloggen varit mer förstårlig. Att man hänger på stureplan gör inte en till en modebloggare heller. De råkar bara ha pengar i plånkan.
Med det sagt, så lämnar jag det.
Suttit och försökt hitta bra sidor där man kan hitta kläder, har inte hittat så många då dessa 'mode'bloggare tror att alla har föräldrar med en inkomst på 50 000kr+. Det är inte så, så om man hittar någon sida med snygga kläder så är det ändå så skrattretande dyrt. Förstår inte grejen med dyra, ickemärkeskläder. Det.. det är ju bara konstigt. Märkes kan jag ju ändå förstå, det har inte riktigt förlorat sitt skrytcredd än. Men när det är vanliga kläder för löjligt mycket pengar är det bara skumt. Vem fan vill betala 300kr för ett enkelt linne? Utan detaljer, något som du kan hitta på kupan säkert. Int fan betalar man 300kr för det. 300kr kan ju faktiskt få en komma så långt som en hel utstyrsel.
Därför gillar jag forever21.com :D De har snygga kläder och de är billiga, och sånt uppskattas. Hoppas Beli hamnar i Huntington (btw, såg att snubben på solgården hade en t-shirt med "Huntington Beach is the place to be" på sig) närheten av Manhattan. Det kan bli så intressant (även om det lär bli intressant i alla fall).
Hatar att blogg.se har gjort om. Fuck it! >.<
Försöker ladda upp en bild på ett halsband jag gillar, det är ett guldhalsband med en jordgubbe. Men nä då, 'publisme.se' tänker inte alls vara hjälpsam. Dumma sida. Den jävlas. Gillar inte att bli jävlad med.
Ellen och Beli har varit här idag, vi spelade Let's kill ^^ Har köpt extra korten sist jag var i Stockholm, så nu hade man massor med kort kvar efter någon hade vunnit, till skillnad då det kunde bli att ingen vann för att korten hade tagit slut. Nu var vi ju också bara tre som spelade, det kan ju ha spelat roll...
Beli och jag såg nästan Breakfast at Tiffany's, det blev mest att se på kort.
Allt som allt har det varit en bra dag, för mamma har också kommit hem från sjukhuset :)
Tydligen räddade jag livet på henne (det är bra), men jag.. jag känner inget inför det. Dumma, spottvänliga Jörgen. Jag har blivit så van att jag ska ignorera andra att det blir som att jag låser alla känslor ute, båda bra och dåliga. Wannabe-manodepressiv. Har perioder då jag är JÄTTEglad eller JÄTTEledsen och bara gråter och gråter (för det är inte normalt gråta i mer än tre dagar pga ett sommarjobb). Det är ju bara något att släppa iväg sig till en psykolog i framtiden, för det verkar ju som den här generationen (som inte har något bestämt namn, vi 90-talister >.<) hamnar hos en psykolog förr eller senare. Jobbigt kanske, men tala ut för en främling kan ju vara enklare ibland.
Nu börjar jag svammla, försöker väl skjuta upp sovandet. Men det s
Jag tycker att det är ganska patetiskt det här med modebloggandet, speciellt om man är någon brutta som bor i farsta eller något och inte i t.ex N.Y. Då hade modebloggen varit mer förstårlig. Att man hänger på stureplan gör inte en till en modebloggare heller. De råkar bara ha pengar i plånkan.
Med det sagt, så lämnar jag det.
Suttit och försökt hitta bra sidor där man kan hitta kläder, har inte hittat så många då dessa 'mode'bloggare tror att alla har föräldrar med en inkomst på 50 000kr+. Det är inte så, så om man hittar någon sida med snygga kläder så är det ändå så skrattretande dyrt. Förstår inte grejen med dyra, ickemärkeskläder. Det.. det är ju bara konstigt. Märkes kan jag ju ändå förstå, det har inte riktigt förlorat sitt skrytcredd än. Men när det är vanliga kläder för löjligt mycket pengar är det bara skumt. Vem fan vill betala 300kr för ett enkelt linne? Utan detaljer, något som du kan hitta på kupan säkert. Int fan betalar man 300kr för det. 300kr kan ju faktiskt få en komma så långt som en hel utstyrsel.
Därför gillar jag forever21.com :D De har snygga kläder och de är billiga, och sånt uppskattas. Hoppas Beli hamnar i Huntington (btw, såg att snubben på solgården hade en t-shirt med "Huntington Beach is the place to be" på sig) närheten av Manhattan. Det kan bli så intressant (även om det lär bli intressant i alla fall).
Hatar att blogg.se har gjort om. Fuck it! >.<
Försöker ladda upp en bild på ett halsband jag gillar, det är ett guldhalsband med en jordgubbe. Men nä då, 'publisme.se' tänker inte alls vara hjälpsam. Dumma sida. Den jävlas. Gillar inte att bli jävlad med.
Ellen och Beli har varit här idag, vi spelade Let's kill ^^ Har köpt extra korten sist jag var i Stockholm, så nu hade man massor med kort kvar efter någon hade vunnit, till skillnad då det kunde bli att ingen vann för att korten hade tagit slut. Nu var vi ju också bara tre som spelade, det kan ju ha spelat roll...
Beli och jag såg nästan Breakfast at Tiffany's, det blev mest att se på kort.
Allt som allt har det varit en bra dag, för mamma har också kommit hem från sjukhuset :)
Tydligen räddade jag livet på henne (det är bra), men jag.. jag känner inget inför det. Dumma, spottvänliga Jörgen. Jag har blivit så van att jag ska ignorera andra att det blir som att jag låser alla känslor ute, båda bra och dåliga. Wannabe-manodepressiv. Har perioder då jag är JÄTTEglad eller JÄTTEledsen och bara gråter och gråter (för det är inte normalt gråta i mer än tre dagar pga ett sommarjobb). Det är ju bara något att släppa iväg sig till en psykolog i framtiden, för det verkar ju som den här generationen (som inte har något bestämt namn, vi 90-talister >.<) hamnar hos en psykolog förr eller senare. Jobbigt kanske, men tala ut för en främling kan ju vara enklare ibland.
Nu börjar jag svammla, försöker väl skjuta upp sovandet. Men det s
Here's a phrase that we all know
Först bara snabbt om Kiss.
Det var maffigt, grymt och coolt. Men det var inte att man hade den där känslan som man får av ett band man velat se länge, man blir varm i magen och lite små lullig trots att man inte fått i sig en droppe alkohol. Kiss gjorde inte det för mig, men de var ändå grymt bra. Speciellt konfettin, jag gillar sånt.
Hälseneinflamation är inte roligt. Och nu har jag det igen.
Kommer inte kunna sommarjobba och det är hemskt, jag hade planerat vad jag skulle sova. Men tyvärr så gick det sådär, eftersom jag inte kan sommarjobba överhuvudtaget. Har bara gråtit och gråtit, allt har varit piss och hemskt och bara eländigt.
Mamma fick njurbäckensinflamation för några dagar sen. Och nu är hon på sjukhuset.
Vi åkte in igår på akuten då det inte hade blivit bättre, och där var jag från sju till elva. Det tog väldigt lång tid efter att sjuksköterskan hade tagit de första proverna, då hade vi alltså inte ens träffat på en läkare.
Läkaren kom och så, frågade lite frågor och kollade andningen. Men inte mycket mer än det. Efter det rullades mamma in i ett annat, eget rum och då kom sjuksköterska nummer två in. Hon var hur mysig som helst.
Eftersom anhöriga inte får åka sjuktaxi om det inte är vårdnadshavare så får man istället en gratis bussbiljett hem, och det gick troligen inga bussar kvart över tio på kvällen. Dessutom kan jag inte riktigt läsa av de där.. 'tabellerna'. Herregud, de är komplicerade för en utomstående. Som tur var Maria, Belis mamma, där och erbjöd sig att skjutsa hem mig när hon skulle åka hem. Tackade ja till det.
Jag hoppas allt gick bra för dem. Och det måste vara fruktansvärt att sitta och vänta i flera timmar och inte ha någon aning om det går bra eller om det går dåligt, just det där att inte veta är i alla fall för mig värre än dåliga nyheter. Då har man i alla fall något att bearbeta, ett fakta. Annars, när man inte vet, kan man bara gissa och det är värre.
Mamma fick dropp, tre olika innan de tog iväg henne till lugnröntgen och när de gjorde det så åkte jag hem.
Jag träffar på Maria på de mest oväntade ställena, Cypern och Akuten (det ena betydligt roligare än det andra). Om man ser förbi omständigheterna så var det roligt träffa på henne, hon var snäll och sa rätt saker, behövde höra det. Så tack till Maria.
Blev riktigt orolig över mamma, för det var ganska allvarligt. Och jag vet inte vad jag skulle göra utan mamma, det skulle bara bli en enda röra utan mamma. Hon är ju min pelare och allt! Älskar mamma, men hon måste lära sig att säga till när det blir för mycket. För hon gör aldrig det, det kan istället gå såhär långt. Älskade mamma!
/ J
Det var maffigt, grymt och coolt. Men det var inte att man hade den där känslan som man får av ett band man velat se länge, man blir varm i magen och lite små lullig trots att man inte fått i sig en droppe alkohol. Kiss gjorde inte det för mig, men de var ändå grymt bra. Speciellt konfettin, jag gillar sånt.
Hälseneinflamation är inte roligt. Och nu har jag det igen.
Kommer inte kunna sommarjobba och det är hemskt, jag hade planerat vad jag skulle sova. Men tyvärr så gick det sådär, eftersom jag inte kan sommarjobba överhuvudtaget. Har bara gråtit och gråtit, allt har varit piss och hemskt och bara eländigt.
Mamma fick njurbäckensinflamation för några dagar sen. Och nu är hon på sjukhuset.
Vi åkte in igår på akuten då det inte hade blivit bättre, och där var jag från sju till elva. Det tog väldigt lång tid efter att sjuksköterskan hade tagit de första proverna, då hade vi alltså inte ens träffat på en läkare.
Läkaren kom och så, frågade lite frågor och kollade andningen. Men inte mycket mer än det. Efter det rullades mamma in i ett annat, eget rum och då kom sjuksköterska nummer två in. Hon var hur mysig som helst.
Eftersom anhöriga inte får åka sjuktaxi om det inte är vårdnadshavare så får man istället en gratis bussbiljett hem, och det gick troligen inga bussar kvart över tio på kvällen. Dessutom kan jag inte riktigt läsa av de där.. 'tabellerna'. Herregud, de är komplicerade för en utomstående. Som tur var Maria, Belis mamma, där och erbjöd sig att skjutsa hem mig när hon skulle åka hem. Tackade ja till det.
Jag hoppas allt gick bra för dem. Och det måste vara fruktansvärt att sitta och vänta i flera timmar och inte ha någon aning om det går bra eller om det går dåligt, just det där att inte veta är i alla fall för mig värre än dåliga nyheter. Då har man i alla fall något att bearbeta, ett fakta. Annars, när man inte vet, kan man bara gissa och det är värre.
Mamma fick dropp, tre olika innan de tog iväg henne till lugnröntgen och när de gjorde det så åkte jag hem.
Jag träffar på Maria på de mest oväntade ställena, Cypern och Akuten (det ena betydligt roligare än det andra). Om man ser förbi omständigheterna så var det roligt träffa på henne, hon var snäll och sa rätt saker, behövde höra det. Så tack till Maria.
Blev riktigt orolig över mamma, för det var ganska allvarligt. Och jag vet inte vad jag skulle göra utan mamma, det skulle bara bli en enda röra utan mamma. Hon är ju min pelare och allt! Älskar mamma, men hon måste lära sig att säga till när det blir för mycket. För hon gör aldrig det, det kan istället gå såhär långt. Älskade mamma!
/ J
