There's a freeway runnin' through the yard

Rabblar nog bara upp min dag innan jag kommer på något att skriva om, hehe. Men min dag har bestått av att vara förföljd av Tyskland, skicka iväg sms till Frank och Micki som fyller år (19 respektive 17år). Hoppas dem har haft en trevlig födelsedag, har ju varit soligt och allt!

Men ja, på NKn fortsatte vi med genetik som jag tycker verkar busenkelt. Skriva upp diagram och allt det där, fruktansvärt enkelt måste jag säga. Även om kanske vissa andra verkar, ehm, ha lite problem med det där.. Men jag tycker det är otroligt enkelt, och det måste nog bero för mitt intresse för genetik. Seriöst, varför vi ser ut (och eventuellt beter oss) är så intressant! Mutationer, arvsanlag... Det är lite synd att jag inte gillar naturkunskap i övrigt, annars kanske jag skulle jobba inom genetik. Hehe. Du sköna nya värld...

Efter NKn var det alltså historia, och vi ska precis hoppa in i krigsperioderna. Första världskriget, andra världskriget och allt det där som var supermys. Vet inte om vi ska ha något om ryska revolutionen, eller om det är något han ville man skulle ta reda på själv? Jag får nog fråga honom. Det är roligt att han hoppar på borden ibland, faktiskt.

Hoppade över lunchen för att hinna läsa lite i Du sköna nya värld, för jag trodde den skulle vara utläst till idag men det visade sig att man skulle läsa ut den först på fredag. Aja, bättre vara tidigt ute då. MEN, förutom att läsa lite fick jag lite sista-minuten-hjälp av Ylva med min lektion, och sen visade sig att jag faktiskt lekt maffia-leken där. Hehe, men jag uppskattar ändå hjälpen.

Everyone likes to dance to a happy song

På min LPL-lektion hade jag alltså valt att låta mina klasskamrater att leka, med argumentet "barn lär sig bäst när de leker, och inte tänker på att de faktiskt lär sig något" och att lekar hjälper oss alla att utvecklas. Inte för att en mördarlek utvecklar en speciellt mycket, men det var inte grejen dock. Så de fick mörda varandra lite grann, och sen ställa sig i längdordning utan att se på varandra. Som avslutning blev det viskningsregeln.

Camillas lektion var lite bättre än min, hon visade hur man kunde lära barn (sitt egna i framtiden, syskon eller syskonbarn och så vidare) att simma. Skitbra faktiskt.

Efter det och en liten snabb diskussion med Helena om femenistfilmer och själva feminismen (som ÄR bra, extremister är dåliga) så hade jag då Litteratur för bildning. En kurs jag älskar så innerligt, med tanke på att jag tycker om att läsa så otroligt mycket. Ska börja läsa Barnbrudar snart, om giftemål under arton då. Idag diskuterade vi Du Sköna Nya Värld, eftersom det var den vi skulle ha påbörjat innan/under påsklovet. Det är en otroligt intressant bok, måste jag säga. Den skrevs redan 1932, och handlar då om någon sorts 'mardrömsvärld', men enligt Maria (lärare) så hade en grupp tyckt att den världen var helt perfekt.. Läskigt, mycket läskigt. Vem vill gå igenom ett liv utan en endaste relation, bara ha sex non-stop? Inte jag då, men.. Herregud. Men det är väl inte det hemska, att det enda folk är ute efter hela tiden är sex. Nej, det är att alla känslor som inte är lyckliga (om man nu kan veta vad lycka är om man aldrig känner olycka) existerar inte pga den härliga drogen soma. Men det är egentligen inte allt det där som är läskigt, nej, det är att boken som skrevs för att beskriva det 'värsta' Huxley kunde föreställa sig numer är verklighet. Inte allt, men mycket har vi nuförtiden (kolla bara på allt vi kan göra med fostrerna medans de är i magen, hur långt ska det gå?) finns. Frågan är då hur långt man kan gå, innan det kommer bli så extremt som i Du Sköna Nya Värld.

Efter min mysiga lektion i litteratur mötte jag upp med Ellen och drog iväg henne till Lindex, där jag inte hittade några underkläder jag ville ha. Just typiskt.
Efter den korta visiten på Lindex var det Willys, och efter Willys mer eller mindre direkt till en bänk och sitta där och prata i närmare en timme. Om lite allt möjligt, som festande som inte intresserar (supa tills man spyr och vaknar upp med både dåligt samvete och ont i huvudet, sånt festande då) till hur små fånigt andra och en själv kan bete sig ibland.

Fick The Tales of Beedle the Bard av Ellen, tackar! Ska läsa den, vill börja med barnbrudar.. Men aja, jag tror jag tar den tunna boken först. Låter väl som en bra idé?

GAH, måste börja skriva min rapport om våldtäkt på riktigt. Seriöst, den här rapporten ska rocka rumpa!

Jag kom inte på något mer att skriva än om min dag.. Eller, just det..

Ojsan
Nu har det försvunnit lite, men mina axlar är lite mörbultade efter att ha gått genom stan igår från Smedjegatan. Stackars axlar, jag menar.. Man kan inte släpa på en sån väska utan att vänta sig att få spö av axlarna som svar. Det såg ut som jag hade slagits med en tiger. OCH VARFÖR SÄGER ALLA "ÄR DET ETT SUGMÄRKE?". VAD FAN SUGER PÅ EN SÅDÄR!?

Ojdå
Ser ut som jag har smetat ketchup på axlarna, mindre snyggt. Det är väl tur jag inte har planerat att bära något som blottar mina axlar på närmsta tiden, undra om någon faktiskt skulle tro att jag har smetat ketchup på mig själv? Hoppas inte, känns som att det förstör min jättefina image som jag har byggt upp under åren, haha.

/ J

That's why it would never work

'Cause she knew we were in the zone

Så vad gör jag just nu? Väntar på att mamma ska slå en signal och säga 'jo, nu har jag slutat' och sedan sticka iväg till Stugan. Jag gillar stugan, och hoppas att vi är där och inte i lägenheten. Visserligen är lägenheten mer... anpassad för ett modernt liv, men påsken ska man ju fira i stugan! Vid Merlins kalsonger, höhö. Nej men, seriöst, stugan är mys. Dessutom kan man kanske ta en promenad med Kaj då, alla björnar ligger ändå i ide så då slipper man oroa sig för en attack. Helt ärligt så oroar jag mig lite för det på sommaren, när man går upp på berget (även om det är mysigt att se utsikten därifrån, eller hur Ellen?). Måste få dra med personer till stugan någon gång! Ellen borde instämma med att det kan vara rätt trevligt där, faktiskt. Hoppas jag.

Jag kanske ska förklara hur stugan ser ut, så folk får en bild inpräntat i huvudet:
När man svängt in på den lilla vägen och åkt ner för backen, kört förbi den stora kurvan och in på vår 'parkering' verkar tomten vara ganska liten, då den röda lillstugan skymmer en hundgården och den lilla stugan vi använder som förråd. Till höger kommer du se en stuga också, där inne har morfar vertyg och sådant. Även bastun är här, i den första stugan.
Huvudstugan förstår du på en gång vilken den är, då det är den med altan som går runt halva stugan. Även denna stuga är röd, med vita knutar. Förut fanns det ett stort vitt streck där, då jag skulle hjälpa morfar måla om när jag var liten och tyckte stugan kunde vara vit med röda knutar....

Storstugan är egentligen ett enda rum, och sedan ett badrum och sovrum. Men köket är som sin egen lilla del, men ingen vägg med dörr och så. Så är du i köket kan du lätt kommunicera med den som är i resten av stugan, eller det blir svårare om du är längst in bland telefonerna. Men det går, då det inte är några väggar med dörrer förutom till sovrummet och badrummet. Och från köket/vardagsrummet ser du rakt ut genom dom stora fönstrerna, och där ser du min gunga någon meter från altanen och bryggan, och såklart vattnet. Har du tur, eller otur beroende på om du har älgskräck, så kan du kanske få syn på en älg på andra sidan viken, för där står dom ibland och stirrar på Gud vet vad.

Och hundgården har vi såklart för att mormor och morfar har en hund, mysiga Kaj. Kaj är en riktigt snäll hund, som älskar att kela och så. Självfallet skäller han, då han är en norsk älghund. Och hallå, norska älghundar är jakthundar som SKA skälla. Här är han, förresten:
Här är Kaj.
Se, mysig hund. Han är pappa också, han har nog drygt 25 barn vid det här laget. Och han är cirka 4 år, tror jag.

En snabb grej: varför säger ingen att dom 'följs åt' längre? Det låter ju betydligt finare än att säga 'vi är ihop'. Vadå ihop? Man sitter ju inte fast med varandra. Alltså, inte hela tiden i alla fall.

Lillstugan har även den ett kök, men ingen toalett. Men det är fint fint att bo där på sommaren ändå, på vintern kan det tyvärr bli lite för kallt. OCH VI HAR BÅT, så då kan vi åka runt i Kalix skärgård, som jag tror det är. Inte helt säker, men det är trevligt. Och på vintern är det nära till massa trevliga skoter ställen. Så, najs najs.

Nu tror jag vi snart ska börja röra på oss, så.. Jag tror jag slutar nu innan jag hinner komma på något mer som jag inte hinner avsluta. Tjohej!

/ J

I want to break free

Najs
Bara för att han är så jädrans snygg, den där Mr.Pettyfer <3

Inte för att Mr.Pettyfer har något med Lasarettvisan att göra, men jag blev nyss påmind av Alex Schulmans blogg (vad är grejen med alla dess Alex-typer?) att jag älskar den låten. Jag får endast fina minnen från den. Visst, det är en otroligt sorglig låt. Texten kan ni kolla in...

I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.

Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.

Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.

Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud

Jag brukade vara på översta våningen i det gula huset i Sörn, och dansa runt och sjunga med hög stämma till den där sorgliga sången. Och jag levde mig in i den, jag gjorde verkligen det. Jag var inte kvar i det lilla rummet högst upp i det gula huset på Sörn, jag var där på lasarettet med flickan och läkarn. Det var som om hela rummet blev så otroligt ljus, endast vitt. Fortfarande, än idag, ser jag det där rummet där vita sängar står. Bara för att ni ska förstå hur ofta jag brukade sjunga den kan jag säga att jag fick LP-skivan, förstår ni...? VARJE gång vi var i det gula huset på Sörn så tvingade jag mamma att slå på skivan och sedan skötte jag allt själv, och spelade låten om och om igen. Om jag nu inte ville höra Drinkarflickans död eller Med vind under vingen. Maritza Horn måste nog ha varit den första artist som vek undan från resten av min musiksmak riktigt ordentligt, första steget till en konstig musiksmak alltså. Om någon någonsin undrat hur jag fick en konstig musiksmak, alltså...

Inte nog med att jag sjöng låten varje gång i det lilla rummet på översta våningen i det gula huset på Sörn, jag sjöng den ibland på andra ställen. En gång på dagis, detta fick min dagisfröken att börja gråta (det är ändå en rätt sorglig låt). Om detta var för att det var vinter och att man blir blek då, och att jag den dagen hade lockigt hår eller för att jag sjöng så vackert lämnar jag åt det okända. Men jag minns det fortfarande, och att när jag var klar undrade hon var jag lärt mig en sådan sorgsen låt. Mitt svar blev givetvis: i det gula huset på Sörn.


Har jag nämnt att jag avskyr modebloggar? Jag förstår verkligen inte varför någon kan läsa dom utan att känna sig befriad från all möjlig intelligens. Inget emot dom som skriver dessa bloggar, mer dom som läser dom. VARFÖR vill man höra någon helt 'random' person säga vad som är snyggt eller inte? Om designers eller kanske en f.d modell yttrar sig kan jag förstå det. Men annars? Nä, nej.

Men det var faktiskt varken modebloggar eller min kärlek till Maritza Horn jag ville blogga om från början. Nej, det är tågluffningen igen.

PENGAR. VAR FÅR MAN PENGAR IFRÅN?! Okej, jag har visserligen med nöd och näppe råd. MEN ÄNDÅ! Jag vill kunna köpa något, för bövelen! Jösses.
Jag känner att jag vill få ihop mer pengar, och inte kommer jag hinna jobba särskilt mycket med tanke på att vi åker 1 juli. JÖSSES!! Känn stressen hoppa fram ur buskarna, eller vad?
Men okej, det här fixar sig. Jag menar, allt brukar fixa sig. Oftast. Jag vill ju så gärna åka iväg med tjejerna (det där lät lika roligt som 'luncha'), för Ellen och jag var inte direkt på semester när vi var i Hastings. Hur många lediga dagar hade vi, då vi fick göra precis vad vi ville, kanske två? Jag har ingen aning, faktiskt. Men inte direkt en semester, även om jag troligen kommer vara överlycklig över den hela livet. Hittade tillbaka till Ellen, sånt är faktiskt viktigt. Men som sagt, ingen semester. Så det här bli första gången jag är i andra länder, helt utan några vuxnas skyddsnät (även om jag nu på alla hotell gills som barn, med en hög vuxna). Det är pirrande, läskigt. Det är något som troligen blir en grym erfarenhet som jag berättar för mina barn senare, när dom är ungefär 20... Ska inte sätta galler i huvudet på dom, vill inte släppa iväg dom i Europa och bli gravid med någon charmerande kåtbock från.. Frankrike? Eller kanske Italien. Söta barnbarn från Italien, men nejjö!
... Okej, där sprang min fantasi iväg från mig. Igen. MEN, jag ser fram emot det även om jag är lite orolig över det här med pengar. Hoppas, hoppas och hoppas på en riktigt bra vinst på mina tialotter! Hoppas med mig!

Även en stygg en 
skulle kunna bli en trygg en 
med lite vind i ryggen


/ J

RSS 2.0