Here's a phrase that we all know
Först bara snabbt om Kiss.
Det var maffigt, grymt och coolt. Men det var inte att man hade den där känslan som man får av ett band man velat se länge, man blir varm i magen och lite små lullig trots att man inte fått i sig en droppe alkohol. Kiss gjorde inte det för mig, men de var ändå grymt bra. Speciellt konfettin, jag gillar sånt.
Hälseneinflamation är inte roligt. Och nu har jag det igen.
Kommer inte kunna sommarjobba och det är hemskt, jag hade planerat vad jag skulle sova. Men tyvärr så gick det sådär, eftersom jag inte kan sommarjobba överhuvudtaget. Har bara gråtit och gråtit, allt har varit piss och hemskt och bara eländigt.
Mamma fick njurbäckensinflamation för några dagar sen. Och nu är hon på sjukhuset.
Vi åkte in igår på akuten då det inte hade blivit bättre, och där var jag från sju till elva. Det tog väldigt lång tid efter att sjuksköterskan hade tagit de första proverna, då hade vi alltså inte ens träffat på en läkare.
Läkaren kom och så, frågade lite frågor och kollade andningen. Men inte mycket mer än det. Efter det rullades mamma in i ett annat, eget rum och då kom sjuksköterska nummer två in. Hon var hur mysig som helst.
Eftersom anhöriga inte får åka sjuktaxi om det inte är vårdnadshavare så får man istället en gratis bussbiljett hem, och det gick troligen inga bussar kvart över tio på kvällen. Dessutom kan jag inte riktigt läsa av de där.. 'tabellerna'. Herregud, de är komplicerade för en utomstående. Som tur var Maria, Belis mamma, där och erbjöd sig att skjutsa hem mig när hon skulle åka hem. Tackade ja till det.
Jag hoppas allt gick bra för dem. Och det måste vara fruktansvärt att sitta och vänta i flera timmar och inte ha någon aning om det går bra eller om det går dåligt, just det där att inte veta är i alla fall för mig värre än dåliga nyheter. Då har man i alla fall något att bearbeta, ett fakta. Annars, när man inte vet, kan man bara gissa och det är värre.
Mamma fick dropp, tre olika innan de tog iväg henne till lugnröntgen och när de gjorde det så åkte jag hem.
Jag träffar på Maria på de mest oväntade ställena, Cypern och Akuten (det ena betydligt roligare än det andra). Om man ser förbi omständigheterna så var det roligt träffa på henne, hon var snäll och sa rätt saker, behövde höra det. Så tack till Maria.
Blev riktigt orolig över mamma, för det var ganska allvarligt. Och jag vet inte vad jag skulle göra utan mamma, det skulle bara bli en enda röra utan mamma. Hon är ju min pelare och allt! Älskar mamma, men hon måste lära sig att säga till när det blir för mycket. För hon gör aldrig det, det kan istället gå såhär långt. Älskade mamma!
/ J
Det var maffigt, grymt och coolt. Men det var inte att man hade den där känslan som man får av ett band man velat se länge, man blir varm i magen och lite små lullig trots att man inte fått i sig en droppe alkohol. Kiss gjorde inte det för mig, men de var ändå grymt bra. Speciellt konfettin, jag gillar sånt.
Hälseneinflamation är inte roligt. Och nu har jag det igen.
Kommer inte kunna sommarjobba och det är hemskt, jag hade planerat vad jag skulle sova. Men tyvärr så gick det sådär, eftersom jag inte kan sommarjobba överhuvudtaget. Har bara gråtit och gråtit, allt har varit piss och hemskt och bara eländigt.
Mamma fick njurbäckensinflamation för några dagar sen. Och nu är hon på sjukhuset.
Vi åkte in igår på akuten då det inte hade blivit bättre, och där var jag från sju till elva. Det tog väldigt lång tid efter att sjuksköterskan hade tagit de första proverna, då hade vi alltså inte ens träffat på en läkare.
Läkaren kom och så, frågade lite frågor och kollade andningen. Men inte mycket mer än det. Efter det rullades mamma in i ett annat, eget rum och då kom sjuksköterska nummer två in. Hon var hur mysig som helst.
Eftersom anhöriga inte får åka sjuktaxi om det inte är vårdnadshavare så får man istället en gratis bussbiljett hem, och det gick troligen inga bussar kvart över tio på kvällen. Dessutom kan jag inte riktigt läsa av de där.. 'tabellerna'. Herregud, de är komplicerade för en utomstående. Som tur var Maria, Belis mamma, där och erbjöd sig att skjutsa hem mig när hon skulle åka hem. Tackade ja till det.
Jag hoppas allt gick bra för dem. Och det måste vara fruktansvärt att sitta och vänta i flera timmar och inte ha någon aning om det går bra eller om det går dåligt, just det där att inte veta är i alla fall för mig värre än dåliga nyheter. Då har man i alla fall något att bearbeta, ett fakta. Annars, när man inte vet, kan man bara gissa och det är värre.
Mamma fick dropp, tre olika innan de tog iväg henne till lugnröntgen och när de gjorde det så åkte jag hem.
Jag träffar på Maria på de mest oväntade ställena, Cypern och Akuten (det ena betydligt roligare än det andra). Om man ser förbi omständigheterna så var det roligt träffa på henne, hon var snäll och sa rätt saker, behövde höra det. Så tack till Maria.
Blev riktigt orolig över mamma, för det var ganska allvarligt. Och jag vet inte vad jag skulle göra utan mamma, det skulle bara bli en enda röra utan mamma. Hon är ju min pelare och allt! Älskar mamma, men hon måste lära sig att säga till när det blir för mycket. För hon gör aldrig det, det kan istället gå såhär långt. Älskade mamma!
/ J
Kommentarer
Postat av: E1
Kan meddela att operationen gick bra, så än så länge är det bra.
Jättetråkigt med din mamma. Jag hoppas hon också blir bra väldigt snart.
Det är någonting speciellt med mammor, vi får hålla hårt i dem.
Trackback
