I Hear Noises
Så... Saker och ting verkar tydligen reda ut sig, jag vet inte riktigt om jag tror på det själv dock. Mamma har pratat med Viveka, och tydligen är inte saker och ting så dåliga att det inte kan ordnas. Jag vet inte rikitgt som sagt.. Det känns hopplöst, skolan och det. Jag vill så mycket, men orken finns inte där. Och huvudvärken, jag hatar säga att jag har haft huvudvärk/migrän. Nu har jag sagt det så ofta, så jag tror inte att någon tror på mig. Men det här är annorlunda till skillnad från nian, då jag bara ljög för att det var jobbigt med puckot hemma.
Det är lite av en snöbollseffekt, ni vet hur allt rullar nerför en backe och bara blir större, och större och större.. Så är det nu, ju mer efter jag kommer ju mer stress känner jag och ju mer stress ju mer huvudvärk vilket leder till mer frånvaro. Jag vet inte vad jag ska göra, eller, jag ska till optikern. Men tänk om det inte är problemet då?
Jag kommer kanske ikapp, jag menar.. Det är ju bara LPLn, Samhällsen, Webbdesignen, Engelskan, NKn och idrotten det handlar om. Höh.
I just want to be bad'
Jobbade långt efter skolan hade slutat idag, och hör och häpna: Möller var inte där! Jag menar, det är sista dagen för matten att lämnas in och.. HON VAR INTE DÄR! Hon har varit borta EN gång under all tid som jag har haft henne som lärare. Ni kan tänka er hur chockad jag blev, och lite förtvivlad. Ett IG vill jag inte ha (öhm, vill någon det?).
Jag gick upp till datasalen istället (som ska förnyas!), där satt jag från 14.10 till 16.38 och jobbade med hemsidan. Det var rätt tråkigt, men jag uppskattade verkligen att Margareta tog sig tid och hjälpte mig. Hela dagen har jag gått omkring med en sten på bröstet som väger flera ton, men det värmer ändå att ha lärare som verkar bry sig. Som bara vill ens bästa, som satsar på en när man själv inte har ork till det. Får en att tro på mänskligheten, att värmen mot sina medmänniskor kommer leva kvar några år till i alla fall.
Sen lämnade jag min mattebok och mina papper i Möllers fack, det kändes lite snopet att jag inte fick säga hejdå och tacka henne för allt. Hon är en grym dam, den där Möller. Tar ingen skit och genomskådar skitsnack på tre röda, det är så otroligt bra attityd. Det är många som kanske är (ondöigt) negativt inställda, men vet ni vad? Majoriteten av dom är BF-are. Höhö..
Nej men, Möller kommer jag ändå sakna. Hennes humor är lätt bäst, och sen att hon orkar med alla hopplösa fall som sitter där nere i källaren. Jag skrev dit ett "Tack för allt" på mina hemuppgiftpapper, hoppas hon ser det. För jag är verkligen tacksam, jag är det. Så otroligt tacksam.
Hade inte tänkt skriva något mer, men har ni tänkt på en ful och konstig sak?
Jag bloggar mer då saker går åt helvete, än när allt är på topp?
Before we get too old
Tack för dom fina kommentarerna, borde lägga till det. Men nu har jag huvudvärk (tänka sig!) och är otroligt nöjd ändå att det är efter skolan, mer frånvaro vill vi ju inte ha.
/ J
Det är lite av en snöbollseffekt, ni vet hur allt rullar nerför en backe och bara blir större, och större och större.. Så är det nu, ju mer efter jag kommer ju mer stress känner jag och ju mer stress ju mer huvudvärk vilket leder till mer frånvaro. Jag vet inte vad jag ska göra, eller, jag ska till optikern. Men tänk om det inte är problemet då?
Jag kommer kanske ikapp, jag menar.. Det är ju bara LPLn, Samhällsen, Webbdesignen, Engelskan, NKn och idrotten det handlar om. Höh.
I just want to be bad'
Jobbade långt efter skolan hade slutat idag, och hör och häpna: Möller var inte där! Jag menar, det är sista dagen för matten att lämnas in och.. HON VAR INTE DÄR! Hon har varit borta EN gång under all tid som jag har haft henne som lärare. Ni kan tänka er hur chockad jag blev, och lite förtvivlad. Ett IG vill jag inte ha (öhm, vill någon det?).
Jag gick upp till datasalen istället (som ska förnyas!), där satt jag från 14.10 till 16.38 och jobbade med hemsidan. Det var rätt tråkigt, men jag uppskattade verkligen att Margareta tog sig tid och hjälpte mig. Hela dagen har jag gått omkring med en sten på bröstet som väger flera ton, men det värmer ändå att ha lärare som verkar bry sig. Som bara vill ens bästa, som satsar på en när man själv inte har ork till det. Får en att tro på mänskligheten, att värmen mot sina medmänniskor kommer leva kvar några år till i alla fall.
Sen lämnade jag min mattebok och mina papper i Möllers fack, det kändes lite snopet att jag inte fick säga hejdå och tacka henne för allt. Hon är en grym dam, den där Möller. Tar ingen skit och genomskådar skitsnack på tre röda, det är så otroligt bra attityd. Det är många som kanske är (ondöigt) negativt inställda, men vet ni vad? Majoriteten av dom är BF-are. Höhö..
Nej men, Möller kommer jag ändå sakna. Hennes humor är lätt bäst, och sen att hon orkar med alla hopplösa fall som sitter där nere i källaren. Jag skrev dit ett "Tack för allt" på mina hemuppgiftpapper, hoppas hon ser det. För jag är verkligen tacksam, jag är det. Så otroligt tacksam.
Hade inte tänkt skriva något mer, men har ni tänkt på en ful och konstig sak?
Jag bloggar mer då saker går åt helvete, än när allt är på topp?
Before we get too old
Tack för dom fina kommentarerna, borde lägga till det. Men nu har jag huvudvärk (tänka sig!) och är otroligt nöjd ändå att det är efter skolan, mer frånvaro vill vi ju inte ha.
/ J
Kommentarer
Postat av: E/B
Det är oftast lättare att skriva när det går dåligt, i alla fall vad jag upplevt.
Jag hoppas verkligen att det hjälper att gå till optikern.
Trackback
