Whoa

Börjar kännas som om jag bara klagar hela tiden, men lite klagande har aldrig skadat så jag ska fortsätta med det lite grann nu. Vad jag har att klaga över är att jag trillade hårt igår.
Skulle svänga vid lärkan för att ta mig till örnen, och då trillade jag som bara den (men jag gled inte ut på vägen i alla fall, alltid något!). Tog emot mig med knäna, men som snett. Och sen med handen då, som råkade vara samma hand som den jag tagit emot mig med då jag gjorde världens snyggaste vurpa när Beli och jag var på väg till Nena och ett otroligt Star Wars maraton. Men, den här gången gjorde det inte lika ont. Men det var mer pinsamt, för någon hade kunnat se det. Som tur verkade inte som någon gjorde det, för jag hörde ingens mage spricka av skratt (jag trillar snyggt, en fin talang jag har). Så nu har jag ont i handleden, istället för själva handen som jag hade innan. Jag borde gå till skolsköterskan och kolla upp det, men jag har inte riktigt ord till det så det får vara tills vidare.

Usch vad det här blev kort..
Men det var mest att jag hade trillat jag ville berätta, och att jag ser fram emot nästa film-maraton på fredag-lördag. Härligt, fin sak att börja med. Kan tänka mig att nästa år kan bli tricky, förr eller senare har nog maratons idéerna tagit slut. Men alla är kvar i staden, eller hur? Aja.

Let's write a song that we can dance to
Cause they all wanna listen
Just to know how it sounds when
I do that thing you know that I do
When I find inspiration

/ J

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0