Ännu en dag passerar.

Först av allt; idag har folk överaskat mig. Först när jag klev av bussen trodde jag att någon blev lite väl närgången (bör tilläggas att jag inte hör särskilt bra med mina ägiga hörlurar), så någon röst kunde jag inte känna igen. Men det var bara Anna, som jag slog följe med till skolan. Båda två kom försent, haha.
Sedan, när jag var på väg hem från statoil, så började en cykel brevid mig röra sig framåt väldigt långsamt.. Ännu en gång hade jag hörlurar på, så det tog lite tid innan jag insåg att det var Maja. Blev lite fundersam där ett tag.

Skolan har inte heller varit så mycket att nämna, vi tog skolfoton i och för sig. På de enskilda fotografierna fick man posa om man ville, körde lite på Veronica Lake stuket!
Lake

Sen var det lunch, och ett stort jäkla hål då jag inte cyklade till skolan i morse. Var ute lite i sista minuten, så då tog jag inte cykeln utan bussen. Yep yep. Snart kommer jag att behöva gå upp tidigare, då jag vill försöka gå till skolan på morgonen. Liksom, vakna upp innan lektionerna börjar.

Fick byta mig till Shakespear angående grejen vi ska göra på engelskan, för jag kan inte ha Edgar Allen Poe IGEN! Då har jag haft det i åttan, ettan, tvåan och trean. Så tack Camilla för det, att vi kunde byta.

Under rättskunskapen kunde jag inte koncentrera mig överhuvudtaget, satt mest och klottrade i Helenas block medans jag bet av mig lillfingernageln. Ja, så pass okoncentrerad var jag, att jag offrade min kokainnagel. Det är hemskt, när det ska behöva gå så långt.

Nena är förresten blind. Yep! Helena och jag gick ut från rättkunskapen och mötte Nena i dörren, och jag sa tydligt hej och hon reagerade inte. Eller, det gjorde hon väl, efter att jag hade hunnit ta fyra steg eller någonting sådant snurrade hon runt och kände igen mig.

OCH BLA BLA BLA, samhälls sedan. Fick gå hem tidigt, najs bajs.

OCH DÅ HÄNDE DET GULLIGA!!!

Jag stog vid bussen, redo att gå på den, då en liten tant kom fram till mig och gav mig sin bussbiljett. Det.. Jag sa såklart tack, men utöver det visste jag inte alls hur jag skulle reagera. Det var så gulligt av henne! Hur ofta händer det egentligen, att människor är sådär snälla?

Det där lilla, det gjorde hela min dag.

/ J

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0