JaneHayworthsGunslinger

Igår blev det väldigt mycket om mäns våld mot kvinnor. Eller, det började redan i onsdags. Vi ska nämligen fördjupa oss inom något ämne som har med psyko socialt arbete att göra, och min grupp (Markus, Camilla och Kicki) valde Våld mot Kvinnor och lyckades även vinna lottningen. Så, vi fick vad vi hade velat ha! Så direkt efter skolan stack jag till Gbiblioteket och satt där, hittade några böcker om både offer och förövrare och tyckte livet lekte.

Sedan, på torsdagen, så kom Inger från Kvinnojouren och pratade med klassen. Och hon är så duktig! Tror alla lyssnade uppmärksamt och sättet hon förklarar saker och ting på är så bra, och speciellt bra då hon faktiskt inte begår några fel när hon 'redovisar'. Som ledarskapselev, tror jag att man lätt hittar störningsmoment då vi jobbar med det hela tiden.

Sen på kvällen så såg några ur klassen en teater om en kvinna som blir slagen. Den var.. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig, om man ska vara lite snäll hära.

Detta har såklart fått mig att fundera, lite mer än vanligen, över just kvinnomisshandel. VARFÖR stannar man egentligen? Alltså, nu talar jag inte när han redan har hunnit bryta ner psyket så otroligt mycket så att man är på botten och slaget egentligen inte kommer som en överraskning. Jag talar om innan det, under normaliseringsprocessen. När han börjar säga att "men varför umgås du med henne?" och "nej men.. Kan inte du sluta gå på gymmet på fredagar, jag vill ju umgås med dig" och "måste du klä dig så jävla horigt?".
Varför sticker man inte då? För låt oss säga att en vän säger åt dig att "fy fan vad ful du är", inte skulle du bara sitta där och hålla med då? VARFÖR blir det så otroligt annorlunda när det kommer till en pojkvän/fästman/man? Varför ta skit när man vet att slagen kommer efter det?

Det är på grund av att jag har uppfostrats med ord som att jag är bäst, vackrast och framför allt smartast som jag med säkerhet kan säga att jag inte kommer bli en Slagen kvinna. Det låter kaxigt, för vem som helst kan ju hamna där. Men nä, inte vem som helst. Den som inte låter sig bli nertryckt, den som lämnar honom i normaliseringsprocessen, hon klarar sig.

Och sen en annan grej.. HUR JÄVLA DUM I HUVUDET ÄR MAN OM MAN DEJTAR NÅGON MAN VET HAR MISSHANDLAT SITT EX?! HUR I HELVETE KAN MAN FINNA EN SÅDAN MAN/KILLE ATTRAKTIV?! VAD I HELVETE ÄR DET FÖR FEL I SKALLEN PÅ EN?!!

.. Så. Det var allt för idag. Eller inte.

Men nu ska jag mysa med mamma, så lite Idol och sånt där man kan syssla med på en fredag, och hoppas att min present till Kajsa blir uppskattad.

/ J